Förkyld, funderingar & halvdant väder.
Klockan börjar närma sig 11.00 och jag har redan hunnit med lite. Gurkan är på förskolan (hej, kompisar!) och jag har druckit två koppar kaffe. Abra har varit ute och promenerat ordentligt fram till nästa promenad.. Jag har till och med klippt hennes klor i busskuren! Ja, ni fattar vilken multi-tasking. Blir galen av hennes klicketiklick på parketten.
Själv sitter jag här framför min gamla dator och funderar lite kring allt möjligt. Som sagt, det händer lite grejer nu och jag känner väl som att jag står i ett vägskäl. Poetiskt, och klyschigt som fan. Men det är så jag känner det. Förändringens vindar blåser. Inatt drömde jag fyra, fem olika drömmar men alla utspelade sig kring vatten. När jag drömgooglade stod det att vatten stod för sexualitet. Men nja, håller inte med där. Känner att vattnet är alltför föränderligt och min sexualitet är så oföränderlig som den bara kan bli. Jag är bara gamla vanliga jag. Förbannade vanemänniska.
Mitt ansikte har börjat lugna ned sig efter allsköns nya kurer. Nu ser jag inte längre ut som en pizza i ansiktet (tack och lov!) utan börjar se ut som mitt vanliga jag även där. På spisen puttrar mina blötlagda kikärtor. Jag hade tänkt göra kikärts-chips som jag ska knapra framför tv:n. Tänkte att jag ska fortsätta på mitt skräcktema. Jag ser bara skräck mitt på ljusa dagen, ensam. Jag känner mig inte kry (om det är pollen eller förkylning, vet jag inte.)
Själv sitter jag här framför min gamla dator och funderar lite kring allt möjligt. Som sagt, det händer lite grejer nu och jag känner väl som att jag står i ett vägskäl. Poetiskt, och klyschigt som fan. Men det är så jag känner det. Förändringens vindar blåser. Inatt drömde jag fyra, fem olika drömmar men alla utspelade sig kring vatten. När jag drömgooglade stod det att vatten stod för sexualitet. Men nja, håller inte med där. Känner att vattnet är alltför föränderligt och min sexualitet är så oföränderlig som den bara kan bli. Jag är bara gamla vanliga jag. Förbannade vanemänniska.
Mitt ansikte har börjat lugna ned sig efter allsköns nya kurer. Nu ser jag inte längre ut som en pizza i ansiktet (tack och lov!) utan börjar se ut som mitt vanliga jag även där. På spisen puttrar mina blötlagda kikärtor. Jag hade tänkt göra kikärts-chips som jag ska knapra framför tv:n. Tänkte att jag ska fortsätta på mitt skräcktema. Jag ser bara skräck mitt på ljusa dagen, ensam. Jag känner mig inte kry (om det är pollen eller förkylning, vet jag inte.)