En likadan vy / Folkunviversitetet

I fredags väntade jag på min bästa vän Molnrum i korridorer som en gång var mina. Nu är de hennes. Det lustiga är att allt ser exakt likadant ut som det gjorde när jag gick där 2014 - 2015. Det är exakt samma stämning där. Men Konstskolan i Stockholm blir sig aldrig mer densamma. 


I hörnet där stafflierna står hade jag min slutinstallation. Årets tema var "Resa", inre som yttre. 

Jag gjorde en jätteinstallation med DaDa. (En jättehand, över 2 meter lång.) Vi skulle ut och resa, hon och jag. Och var vi skulle visste vi inte. Bara att vi började i ett väntrum på en tågstation. Självklart var väskorna packade.


De kalla trapporna som var helt fantastiska att sitta och skissa i. 

Me, myself and I. Alltid med en fjäril i håret.


Källaren - som jag har en mycket speciell relation till. Kan omöjligt bara vara jag.

Ibland saknar jag konstnärsstudentlivet så att det gör ont i högerhanden. Ibland saknar jag det inte alls. När min tid räcker till så kommer ni att få se mer av mig. Jag vill göra allt, men den som vill allt kan inte göra det samtidigt.  

✕ Konstnärsliv, ✕ Resor & Bravader | #folkunviversitetet, #konstskolanistockholm | |
Upp