Jag hinner inte med.

Är det bara jag som tycker att veckorna går för fort? Jag hinner verkligen inte med. Imorgon är det fredag igen (!) Vilket betyder att Gurkan far iväg för helg. Är det inte konstigt att tiden rusar iväg? Jag är lite förvirrad. För nu börjar ljuset komma tillbaka igen; vilket såklart uppskattas! Men det känns ändå i kroppen att jag inte följer med. Dagarna bara går. Vardagen likaså. 

Jag ska jobba och komma ikapp med min engelska idag. Den 15 mars är den kursen officiellt slut. Då kommer jag inte ha mycket att göra. Känner liksom hur det kryper lite i mig. Finns det någon av er som vill ha hjälp med något? Mot betalning, gärna. Kommer i och för sig inom en relativt snar framtid vara handikappat en sådär 2 veckor.

Det är dags för operation nummer 3. Den 22 mars är det dags för en till lilltå- operation. Jag ser så mycket fram emot det. Vill bara ha det färdigt så jag sedan kommer att kunna gå som en normal människa igen (och ha finfina skor på mig!) Gissa om jag köpt skor. Har en hel drös numera vilket inte är särskilt likt mig alls. Jag har alltid varit den där väsk- personligheten, inte skofaschisten. Fast det är klart. Nu när jag börjar kunna ha fina skor är det alltid roligt att köpa. Tidigare var jag alltid tvungen att ta hänsyn till mina krokiga tår, mina knutor. 

Nä, hörni. Om jag ska ta tag i mitt innan klockan blir alldles för mycket. Gurkan ska hämtas på förskolan sedan. Och jag skulle vilja rensa lite i förrådet också. Gärna idag. Kanske, kanske lägga upp annonser på Tradera. För jag har mycket som jag vill sälja av. Puss!