- Klassiskt onsdagsgnäll, grillade livmödrar & livets regn -

Kollar ut genom fönstret.. och det.. snöar? Hela morgonen har det spöregnat, eller ska man kanske säga kaosregnat? I all hast glömde jag Gurkans ombyte för gymnastik så jag var tvungen att gå hem igen för att sedan smyga tillbaka för att lämna gymnastikpåsen. Vilken tur att jag bor nära. Jag släpade även ut min tax i regnet. Hon blev arg och mycket besviken på mig för hon intensivhatar regn. Alltså, vad är det med vädret? Vad är det som händer? Det är ju svinvarmt ute, nu i december. Jag svettades imorse. Något väldigt märkligt är det. Jag är helt hundra! Vad ska jag göra? Jag har inga gummistövlar att dela mina dagar med. 

Imorgon har jag ett sista seminarium innan det är dags för ett någotsånär jullov. Jävlar vad skönt det kommer att bli! Som jag förmodligen har nämnt i ett tidigare inlägg så har jag verkligen längtat efter lite ledigt. Jag behöver ledigt nu. Jag vill ligga i soffan och göra ingenting. Stirra upp i mitt vita tak och dricka thé. Inte samtidigt, men ni förstår grejen. Göra vad jag vill, när jag vill. Inte bara sitta och läsa kurslitteratur, även om det också är roligt och intressant förstås. Jag vill hinna med att läsa mina romaner. Det är viktigt för mig (!)

Jag kom att tänka på en sak nu; jag startade den här bloggen i januari 2016. Det betyder att jag har bloggat på samma ställe i 4 år! På ett sätt känner jag att det hela borde firas. Jag menar, ni som följt mina skriverier en längre tid vet att jag hoppade runt en hel del. Delvis för att jag tröttnade på mitt bloggnamn och var en allmänt rastlös person. Vilket har ändrats nu. Numera är jag astråkig och så oimpulsiv som man kan vara. Ingenting händer, helt enkelt. Precis som det ska vara när man börjar närma sig de 30! När Fröken Träd startades så skulle jag precis till att skilja mig. Men jag valde att fortsätta mitt liv som Gripenhjärta. Jag skulle hitta ett nytt boende för mig och min dotter. Detta hittades och sedan så vändes mitt liv totalt upp och ned. Jag tänkte att jag skulle vara allena och "fri", men så blev det icke. Vem fan är egentligen fri? Tänker jag spontant nu efter att ha läst all kurslitteratur. Livets vägar äro outgrundliga! En oväntad kärlek slog mig i nacken likt en tegelsten. Ibland händer livet. Ibland händer det ingenting.

Nu sitter jag här några år senare i regnet med en värmekudde på magen för min mensvärk lägger sig aldrig. Den dagen man kan lasra bort livmodern räcker jag upp handen och tackar ja! Kanske till och med som försöksperson. Jag menar, då händer i alla fall någonting oväntat kanske! Kanske börjar det brinna? Lukta grillad kyckling? För jag är less på det här. Att snön blev till regn. Vad praktiskt! Mindre slask.

Upp