En taxrumpa under fin sammetsfåtölj.

Det var kyligt imorse när vi tog ut Abra, Gurkan och jag. Jag frös i min vinröda vårjacka. Solen lurade mig att tro annat. Här på vår låtsasbalkong håller värmen i sig. Det känns som minst 40 grader varmt här där jag skriver. Jag tror att jag öppnar ett fönster och släpper in det kalla. Inte står någon ut i det här. Möjligtvis bara Abra som verkar dyrka allt som är varmt. Min solkatt som älskar mat. 

Vinden far runt där utanför. Solkatten ligger under sin sammetsfåtölj och myser som bara hon kan. Idag ska jag bara göra vanliga saker. Koppla av, fortsätta skriva och reflektera. Gå ut med tjejerna och handla middag för ikväll. Jag hade tänkt göra en gryta med röda linser och potatis. Med massa lök. Lika bra i dessa tider. Jag vill inte bli sjuk i första taget igen. Helst aldrig igen. Och aldrig mer få ett endaste migränanfall till. Kanske är det för mycket begärt. Men hoppas kan man ju alltid. 

Är det dags att börja med mössa snart också? Det känns lite mysigt sådär. Att jag kommer att tända värmeljus nästan jämt och kura under filten. Med eller utan hund. Kanske också med en kär unge och en finfin sambo. Jag gillar hösten. Det är lite som en nystart på något vis. "Nu kanske, kanske.. kommer det att hända något!" tänker jag och drar upp jackans dragkedja. Och vad som kan hända det har jag ingen aning om. Jag bara tänker så. 

2
Angelica Wåhlin

Ååh, linsgryta är ju så fantastiskt gott!

Svar: Ja, det är riktigt gott! Och mättande, :-)
frokentrad.se

M.

Härlig beskrivning av hösten. Har inte tänkt på det förut - början på nåt nytt:))