Höstväder kring Mälaren.

Även fast vi inte är helt som vi ska här hemma behöver ändå Abra gå ut. Varje dag, i alla väder. Luften är hög nu och löven ligger överallt. Trädkronorna är som färgpaletter. Det är så himla vackert hos oss. Hur ska vi någonsin kunna flytta härifrån? Det vill jag inte. Aldrig. Naturen här är fantastisk. Och inte bor vi för långt ifrån stan heller. Det bästa av två världar.


Vi bor 30 sekunder från Mälaren. Och nu när löven faller har vi utsikt över vattnet från köksfönstret och min sambos arbetsrum. Jag känner mig melankolisk när jag ser det här. Tar in intrycken. Nu går vi in i vilan. Sedan börjar allt om igen. Lite på paus.

Jag älskar det här vädret. Man kan klä sig (!) ordentligt och att vara halvnaken är inget alternativ. Samtidigt är det inte för kallt heller. Det är helt enkelt alldeles, alldeles lagom. Abra gillar löven. Men mest gillar hon snö. Vi får se om kaosvädret kommer om någon månad, i bästa fall får vi vänta lite till. Just nu har jag ingen hud. Känner mig ledsen och fundersam. Vad hade jag kunnat göra istället? Funderingar som inte leder någonstans. Bara svåra att bli av med när allt som rör sig inuti flyter upp till ytan. 

✕ Brorsan & sorgen, ✕ Taxen Abra, ✕ Vardagligheter | |
Upp