22 januari 2018.

Klockan är 15.30 och jag sitter i skrivande stund på jobbet. Jag har det hellugnt just nu, så jag passar på att skriva lite. Det har jag nämligen aldrig tidigare gjort, så detta känns som något förbjudet. Fast jag vet att det självfallet inte är så. Utanför mitt fönster är det mörkt (fast snön är numera här!) Och jag har nyss haft min lunch. Kaffet är kallt; men vad gör det? Huvudsaken är att det gör vad det ska. Folk har luvorna uppdragna. Så pass kallt är det. Kylan kom. I Västerhaninge igår kväll var det -10. Vem hade kunnat tro det? Här kanske det är hälften så kallt. Ändå. Kallt! Nu är det klart omöjligt att ens gå utan mössa. Öron som blir till is. 

Jag funderar på om jag ska köpa vinterskor till Abra eller inte. Ännu har hon inte fått kramp. Jag får se, avvaktar. Det blir i vilket fall som helst lite kortare promenader nu när det är så pass kallt ute. Egentligen skulle jag vilja gå ut en rejäl promenad men jag vågar inte riktigt. Klart att hon har en vinterjacka. Men nja, jag är osäker. Om mindre än en månad blir hon 7 år. 

Ja, här sitter jag och njuter lite. Dricker det där kalla kaffet och sitter vid en dator som jag inte är helt van vid. Jag har det bra. Vintern är här. I slutet av januari kom den. Det känns inte alls särskilt omöjligt. Nu är det åtminstone ljust ute. Och alla blir vi väl piggare av det, eller hur? Jag har en fin utsikt.

✕ Vardagligheter | |
Upp