En ekorres barndom.

Datorn och jag har inte spenderat särskilt mycket tid med varandra. Nej, å nej! Jag har haft andra saker för mig. Fast tro inte att jag är helt borta för det. Jag dyker upp när du minst anar det! Jag har bara lite andra grejer för mig just nu. Jobb på världens bästa jobb, bland annat!

(null)
Idag var det måndag och väldigt snart tippar den över till att bli ännu en dag av alla dagar. Lite melankoliskt, eftertänksamt. Strax efter halv tio på förmiddagen såg Gurkan och jag en ekorre på mycket nära håll. Nästan lite skrämmande (fast nej jag är inte ett dugg rädd för ekorrar!) Jag spenderade halva min barndom med att titta på en uppstoppad en hos min farmors granne. Den satt på väggen nära lysknappen, med en alldeles egen hemmasnickrad trädstam för att få det hela så naturligt som möjligt. Gurkan blev väl inte nämnvärt glad, men jag blev. Hon var så nära, extremt! Precis bredvid för att sedan slänga sig upp i närmaste buske strax ovanför oss. Jag gillar korrar. Som sagt.. halva barndomen! 

Klockan börjar närma sig tjugotvå och här sitter jag i min sambos randiga tröja. "Vad har du för tröja på dig?" frågade han förvånat för en liten stund sedan. "Din!" svarade jag. Abra bunkrar upp sig i soffan och gör sig redo för skönhetssömnen. Antar att jag ska göra likadant.