Adjö, aldrig på återseende! | Nordmarksvägen


Abra myser i det ordnade kaoset som just nu råder i den lilla lägenheten på 26 kvadrat. 

Äntligen, hörni! Vi är igång rejält här hemma. Jag startade med packningen igår och har fortsatt idag. Nu är det inte så värst mycket kvar att lägga i kartonger. Det börjar verkligen likna något här. Idag har jag hunnit med både besiktning av lägenheten och även en visning. Det är skönt att jag har bockat av allt nu. Det enda jag har kvar att göra det är att städa och lämna nycklarna. Sedan är jag färdig med det här stället. Nordmarksvägen är inte vad den brukade vara när jag flyttade hit i mars 2016. Det har liksom.. hänt något. Det är synd. För Farsta strand ligger fint, precis intill Magelungen. 

Anledningen till att jag vill härifrån nu kommer jag inte skriva om här. Jag tänker att man inte ska uppmärksamma sådana här grejer eftersom det kanske leder till att andra blir inspirerade av andras sattyg. Det är synd, jävligt synd. Som tur är så kommer vi inte bo här i många timmar till! Min glädje över det är obeskrivlig. Jag har aldrig någonsin velat något så mycket som jag vill precis just nu. Det känns så rätt att hitta ett större ställe. Få ge Gurkan ett eget rum, där hon får göra vad hon vill. Där hon kan stänga dörren om sig. Det känns helt fantastiskt att få ge henne det. Det är fint att få flytta ihop på riktigt med mannen jag älskar på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Allt är på riktigt och jag är med på vad som händer! Jag agerar, är med. Bestämmer. På egna villkor och ingen annans. Jag känner mig gladare än på länge. För det händer så mycket bra nu. Allt vi har framför oss i sikte är spännande. Att få uppleva allt det här är fint. Att få nya perspektiv och bli granne med ett slott, vem skulle inte vilja det? Nu händer det mig. Oss. Min fina lilla familj, ♥  

✕ Vardagligheter | |
Upp