Vattuvalpen.

Farkas älskar vatten och han leker gärna med det. Abra gillar inte alls vatten och har så vitt jag vet heller aldrig lekt med det heller. Så detta är till vår förvåning något alldeles extraordinärt. Hur kan han gilla vatten så mycket? Varför?! Har han varit ett annat djur i tidigare liv? Ett vattenlevande djur? Frågorna är många och de hopar sig. 
 
VARJE DAG leker han med vattenskålen och skvätter. Så i veckan tog jag ned honom till hundbadet precis här nedanför slänten. Gissa vad han gjorde? Jo, han tvekade inte ens. Han klev i! Bara sådär. Jag har aldrig sett på maken. Så orädd och nyfiken. När han väl var i med alla fyra tassarna så ville han promenera ut lite till och förmodar jag, simma?! Med tanke på hans kärlek till vatten så antar jag att han kan simma. Allt annat vore konstigt. Inte nog med det... 
 
... han badar även sina vänner i vatten. Haha. Farkas är verkligen något extra. I sommar ska han få bada så det står härliga till! Lilla djur. ♥ Han har sjuk humor. Hur är det annars då, på valpfronten? Kanske ni tänker nu. Jo. Det blir enklare och enklare! Han skvätter inte inne lika ofta längre, även om han är långt ifrån rumsren än. På nätterna vaknar han inte längre, utan det första kisset gör han mellan 05.00-06.00. Så jag får sovmorgon! Han har inte (vad jag vet) börjat tappa några tänder än. Idag fyller han 4 månader. ♥ Så han börjar bli stora killen. Han har växt ordentligt sedan vi hämtade honom. Nu har han varit hemma hos oss i två månader redan. Tiden går faktiskt fort om man har roligt, vilket jag utan tvekan har haft. Han är en liten pusselbit i familjen. Det går bättre och bättre mellan honom och Abra just för tillfället. Det känns som att hon förstår nu att Farkas kommer att stanna kvar, att han inte ska någonstans. Jag misstänker att det kommer att bli lättare och lättare ju äldre han blir också. 
 
Den 1 juli så har vi bokat tid för kastraktion. Det kommer också att bli en ny upplevelse. Jag har aldrig kastrerat en hund tidigare, bara honkatter. Så det kommer att bli en erfarenhet i sig. Jag håller alla tår + tummar på att det kommer att gå bra och att han kommer att läka fint. Här kommer det aldrig att bli några valpar gjorda. ♥ Det får bli vid senare tillfälle när jag skaffat kennel med andra vovvar. Då får han vara den erfarne killen som hjälper till med valparna (om han känner för det). 
 
Upp