Från två som är sjuka.

Hösten är här! Och det betyder sjukdom; i alla fall för oss. I förra veckan var bara Gurkan sjuk, och nu i måndags trillade jag dit själv. Det började klia i halsen, rinna ur näsan. Huvudvärken kom, lite ledvärk smög sig på. Ja, ni vet. Klassisk förkylning. Och jag som väldigt sällan är sjuk numera. Tack vare min sambos fantastiska matlagning med asmycket vitlök. Jag ska vara ärlig och säga att inte heller jag snålar med den. 

Det hela känns sådär. Jag vill vara igång och helst jämt. Jag gillar inte att slappa och inte göra något särskilt. Jag får hålla mig själv i skinnet när jag är hemma. För jag ser saker som behöver göras överallt fast bröstkorgen gör ont. Så jävla typiskt. Jag är dålig på att sitta still såvida jag inte läser. Eller skriver. Annars tuggar det på mig; rastlösheten inombords som gnager. 

Igår blåste det något alldeles fantastiskt utanför fönstret. Det blir mörkare snabbare nu om kvällarna. Vid 21 är det mörkt på riktigt. Jag förundras som varje år. Både senil och dement fast det betyder samma. 

✕ Vardagligheter | |
Upp