Kvinnan som hatade persienner.

Jag är inomhus. Med foten i högläge. Kan ni gissa tre gånger hur mycket jag längtar efter att gå ut och ta en vanlig, hederlig promenad? Att kunna använda fötterna. Röra dem och inte tänka på vilken fot som är först. Bara gå ut genom dörren och GÅ någonstans. Utan kryckor. Det tar längre tid för höger fot att repa sig. Vilket är fullt förståeligt. Imorgon är det sju dagar sedan jag opererade mig. Lilltån läker jättefint! Den ser mindre och mindre ut som ett taggtrådsmonster. Jag vill till ateljén. Till jobbet. Vill träffa människor jag aldrig sett förut. Vara social. Idag duschade jag. Satte in linserna som jag lagt på hyllan ett tag för glasögonen. Jag ska sätta lite färg i ansiktet också. Få känna mig som mig själv. Jag hatar att gå runt i myskläder. Att inte ha fina kläder på mig för att jag "bara ska vara hemma.." Att ligga i soffan och såsa. Jag är glad att vi inte har persienner här hemma. Är det något som jag hatar mer än att såsa så är det persienner som är neddragna. Jag klarar inte ens av att ha dem nerdragna på natten. Min ångest stiger i höjd med antalet persienner. 

Nä hörni, kaffet väntar på mig. Havrefraset likaså. Låt dagen börja.