FRÖKEN TRÄD ☾

Mums, mums vilken fräsching! Tänker ni nu. Då skulle ni se den lilla som bor där under. Det är den klenaste kroppsdel som jag någonsin sett. Vem tillhör den, egentligen? Kan den verkligen vara min? Och den stora frågan är; HUR ska jag ta hand om den på bästa sätt? 

Igår togs det gamla bandaget av som suttit på sedan operationen. Jag stålsatte mig för att faktiskt titta på hela spektaklet. Hade ingen som helst idé eller uppfattning om vad som skulle befinna sig där inunder. Jag kände inte igen den. Är det någon annans tå? Varför sitter den där? Tillhör den mig? Haha. I övrigt såg allt fina fisken ut. Såret hade läkt ihop bra på bara en vecka så sköterskan sa att hon kunde ha tagit stygnen redan där och då. Självklart tackade jag nej. Inte vågar jag äventyra en stackars lilltå i nöd. Den får så snällt vara inpackad i en vecka till. Sedan får vi se vad den ser och inte.

När jag skulle sova igår natt så kom jag på mig själv med att se lilltån framför mig. Världens konstigaste, minsta lilltå som dessusom pekar snett utåt? Av ren förskräckelse fick jag smått ångest. Ta dän den. Ta däään den! Som man säger på sörmländska. Så oigenkännlig var den för mig. Som om de sytt på en annans som inte behövt den lika väl. Att den har tillhört någon som bara "råkat" tappat den på en grusig gågata i regn. Utan att märka det. Jag såg framför mig hur läkaren på sin tisdagspromenad efter jobbet hem ba: "ÅH! Hå- HÅÅ! En lilltå. Skitbra, den tar jag med mig för framtidens patienter!" samtidigt som han snappar upp den i en genomskinlig fryspåse han troget haft i fickan. På fredag väntar operation nummer två.