Där borta dit ingen är när han väntar i nedförsbacken | Tankar & idéer den sista dagen i mars.
Idag är det sista dagen i mars. Imorgon är det april, om ingen skämtar. Tre månader har passerat sedan det blev ett nytt år! Jag förstår fortfarande inte att det har gått så fort som det har gjort. Ljuset är här! Våren kommer. Ingenting känns omöjligt. Är det någonting som kommer att förändras? Eller är det jag som blivit helt kollrig över att få vara ute i stugan så tidigt på året? Det är något i luften som luktar. Annorlunda.
En växande monstrera + ett lampmoln från EOS, kan det bli bättre?
En växande monstrera + ett lampmoln från EOS, kan det bli bättre?
Det kan mycket väl vara så att jag känner mig hoppfull över något jag inte ännu kan sätta ord på. Jag är på väg! Någonstans. Näe, jag är nöjd med min dag än så länge. Helt enkelt. Den är inte slut än, klockan är i skrivande stund 18.39. Det är ljuste ute. Jag ser solens sista strålar mot huset mitt emot. Jag ser så mycket numera med linser som har helt rätt styrka. Det är något fantastiskt i att se. Idag kan jag se vem som ser på mig, och inte. Jävligare var det förr.