Suturborttagning, blingiga skor & lite jävlar anamma.

Idag var det äntligen dags att ta bort bandaget och foppatofflan från fulcentrum. Som jag längtat. Som jag väntat. På detta historiska ögonblick. Dagen då jag officiellt kan gå på foten som en människa. Dagen då jag kommer att vara lite mer mig själv. Som vanligt, bara lite haltare.


Jag bestämde mig för att lämna tillbaka kryckorna av bara farten. Jag vill inte se dem skräpa i ett hörn. Här ska inga kryckor behövas på väldigt länge! Inte om jag får bestämma.

Hej likadana skor på varje fot! Det var ett tag sedan sist asymmetrin var en del av vardagen. Jag gillar vad jag ser. Foppatofflan la jag i min favorit Bowie- tygkasse från London. Glädjetårar inombords. Äntligen! Sidan på foten är så rak och fin. Man kan inte se att det en gång var en skräddarknuta där som orsakade smärta dag ut och dag in.

Det var dock ingen höjdare att plocka stygnen denna gång. Vad obehagligt och ovant det kändes! Den delen av mig har liksom inte blivit rörd på ett tag. Det ömmar och spränger. Inte så konstigt egentligen. Ändå; åh så fin jag känner mig! Som någon helt annan, ändå samma. Jag känner att det har hänt något med mig efter dessa operationer. Jag är inte rädd för något längre. Lite samma känsla som jag fick när Johan försvann. Nu jäklar.. livet och alla nya skor här kommer jag! (Det väntar två stycken jordgubbsbakelser i kylen.) Här ska firas! 

✕ Operation | #brommaortopedklinik, #fotoperation, #skräddarknuta | |
Upp