Ateljéjobb en höstig torsdagskväll.
Välkomna till min ateljé!
Här har jag samlat några gamla konstverk.
Mitt skrivbord som en dag kommer att vara överbelamrat med grejer och anteckningar!
Ett rangligt förvaringsbord och Abras sovplejs.
Ett av mina fönster. Där ingen någonsin ser mig men jag ser dem.
Lampan som jag är öppet förälskad i. Jag ska hitta en bra tillhörande lampa med sladd för att få så bra ljus som möjligt.
Påbörjad, men långt ifrån klar. Jag sa till mig själv igår att jag bara ska börja någonstans. Och det var inte det minsta svårt att "bara" börja! Det är värsta bra stämningen i min ateljé. Så här är det inga problem alls med påbörjerier!
Hammarbyhöjden vid 19.00 på kvällen. Har ni märkt att det börjar bli mörkare nu? Vid 20.00 är det faktiskt mörkt här i Stockholm.
Abra följde med för första gången igår. Hon var lite orolig i början eftersom det annars finns två stycken till hundar där. När jag började med måleriet så la hon sig tillrätta på sin kudde och andades ut. Jag märkte att hon trivdes. Ni kan inte ana hur fantastiskt det känns att kunna ta med sig henne där jag är! Jag är så enormt lättad, glad och tillfreds med det. Nu är hon där jag är, som det ska vara. Varken mer eller mindre.
Det är så enkelt att sätta igång. Jag hade inga problem under gårdagen. Stämningen är så isolerad och det gillar jag. Jag ser folk passera utanför, det är inte så att det är folktomt. Men jag får vara i mig själv. Jag vill ha en egen värld. Bara vara i mitt eget huvud. Jag känner att jag får det här. En rofylldhet som jag inte riktigt trodde fanns. Men som sagt, min koncentrationsförmåga har det aldrig varit något vidare fel på. Jag känner mig hemma! Och jag längtar dit när jag inte är där. Som nu, till exempel. Nu vill jag egentligen till ateljén men det är lite för sent för att jag ska hinna vara där så många timmar som möjligt. Jag har hittat hem, kompisar.
Det är så enkelt att sätta igång. Jag hade inga problem under gårdagen. Stämningen är så isolerad och det gillar jag. Jag ser folk passera utanför, det är inte så att det är folktomt. Men jag får vara i mig själv. Jag vill ha en egen värld. Bara vara i mitt eget huvud. Jag känner att jag får det här. En rofylldhet som jag inte riktigt trodde fanns. Men som sagt, min koncentrationsförmåga har det aldrig varit något vidare fel på. Jag känner mig hemma! Och jag längtar dit när jag inte är där. Som nu, till exempel. Nu vill jag egentligen till ateljén men det är lite för sent för att jag ska hinna vara där så många timmar som möjligt. Jag har hittat hem, kompisar.
Grattis till ny ateljé! Kram