2036 | Den där som gick sönder.
Torsdagen står för dörren och kvällen är numera här utanför, smyger sig närmare och närmare. Klockan börjar närma sig tjugoett med stormkliv och här framför datorn sitter jag. För mig själv. Helt allena. Lyssnandes på hysteriska musikvideos (mm, gillar det.) Min tv är onormalt stor. Känner mig liten i jämförelse.
Dagarna går i veckor. Min kalenders spröda blad fladdrar hejvilt. Tiden snurrar fort. Ett år blev till två. Jag är fortfarande fundersam. Ibland tänker jag på mitt ändamål. Vissa dagar skjuter jag på tanken, glömmer den bland gamla avlägsna böcker. Skyndar mig hem igen. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Eller hur. Kanske exakt. Jag har inte skrivit något på länge. Vill ändå berätta; för gamla kärlekar, sattyg och den där som gick sönder och lämnade.