Bortglömda tvättider, solkattstaxar och fruktansvärt; en glad gallerivakt.

Gammal goding från 2010 då mina självporträtt tog form från ingenstans. Jag kan knappt förstå att det gått sju år sedan den här bilden togs. Jag är alltså sju år äldre. Nä, tro mig! Jag har absolut inte börjat få åldersnoja. Men jag fyller 25 nästa torsdag och det är ändå ett statement. Tonårstiden äro förbi och jag är morsa till en fyraåring. Idag lever jag mitt liv som jag vill. Även fast det aldrig någonsin blir som man tänkt sig. 

Jag vaknade yrvaket nyss vid 07.00. Sa adjöss till min heltidsarbetande sambo och makade mig upp ur sängen. Abra flyttade på sig. Kanske var det för varmt under täcket. Jag hade i mitt stilla sinne en tvättid i mitt minne. Som jag lägligt bokat nu på morgonkvisten. Jag baxar in alla kläder i en blå kasse från ett av Sveriges största inkomstkällor. Tog hissen ned och får till min förvåning se en kvinna med två fullsmockade likadana blåa kassar. Som den jag har tungt över axeln. Vi vet alla vad detta betyder. Hon skyndar sig mot tvättstugans dörr och jag står förvirrat och ser på. Vadå, har hon SNOTT min tvättid? Sker det nu igen? "Jag ska gå in där nu" utbrister hon och halvspringer in genom dörren. Och dörren smälls igen. Till min förvåning blir jag inte ens arg, som jag troligtvis hade blivit för sju år sedan. Jag tänker tyst att den här kvinnan faktiskt hade mer tvätt än jag, och att hon troligtvis paniktvättar för att hemmet inte ska vara överbelamrat. Kanske har hon fler barn än jag också. På heltid. Jag ser mitt bleka fejs i hisspegeln. Osminkad och dan med håret på ända. Äsch, det gör inget. Jag tar hissen hem och njuter i mina mjukiskläder. Abra ligger och slösover på sängen, som den morgontrötta tax hon är. Alltid varit. Kommer troligtvis så förbli. 

Det första jag gjorde när jag kom in och låst efter mig var att kolla på mina tvättstugebokningar på Familjebostäders hemsida. Obs: Detta har hänt förut. Jag ser att jag inte alls bokat tvättid idag, utan jag har bokat upp mig på söndag vid 07.00. Haha. Som jag sa. Det har hänt förut. Jag skrattar åt min tidiga demens. Äsch, det är ändå skönt att jag inte har tvättid förens på söndag. Mer än okej. Då kan jag sitta här i mina mjukisbrallor och njuta av mitt halvkalla kaffe en bra stund till. Innan jag gör något av nytta. Förutom att sitta här och underhålla er en smula. På tal om talet sju som jag så ofta återkommit till i den här texten; Idag ska jag vakta sju tavlor + hemmagjorda böcker på Candyland som ligger på Söder (det är ett GALLERI, inte en loppis eller godisbutik.) Kom förbi om du har möjlighet. Jag kommer att vara där 13 - 16. Jag skulle bli fruktansvärt glad om du kom förbi och sa hej! Nu ska jag påbörja min dag med att gå ut med solkattstaxen. Vi ses om vi ses, snygging!