"De oroliga" av Linn Ullmann.

På baksidan av boken står det skrivet: Far och dotter sitter med en bandspelare mellan sig. Planen är att de ska dokumentera åldrandet i en bok som de ska skriva tillsammans. Men då de sist kommer igång har åldrandet hunnit i fatt honom på ett sätt som gör samtalen oförutsägbara och splittrande. "De oroliga" är en lekfull, utforskande och genreöverskridande roman om ett barn som inte kan vänta med att växa upp, och om en förälder som helst vill vara barn. Det är en bok om minnen, glömska och alla berättelser som utgör ett liv.

Det händer sällan numera att jag läser en bok som berör mig på djupet och som jag kan relatera till på ett rörande och igenkännande vis. Att författarens eget berättande vävs ihop med pappans liv. Boken är skriven av Ingemar Bergmans yngsta dotter. Det skiljer sig 48 år mellan dem. Bara det tycker jag är intressant. Åldersspannet som i det här fallet sträcker sig en bit ifrån varandra. Dialogerna är.. vad ska jag säga? Geniala. Pratet är en central del i berättelsen. Som pratet kan vara och på så vis också blir. Jag tycker mycket om den och ta dig tid att läsa den här! Den är inspirerande på alla sätt och den får mig att vilja skriva mer, mer!