17.55 är klockan i skrivande stund när jag funderar på att ingenting är helt hundra.
Sommaren är här med uppehåll för skitväder. Jag har varit på stranden. I förrgår. Blivit kladdig av litervis med solkräm för barn (solfaktor 50.) Jag har ätit sommarlunch med mitt jobb på Rosendals trädgård så sent som idag! Jag har med andra ord haft ett par finfina dagar med långledigt. Jag smider planer för vad jag ska syssla med nu när jag är "fri" och inte är heltidssysselsättad. Det känns ovant eftersom jag har 3 års förberedande konststudier i ryggsäcken numera. Jag är liksom inte.. konststudent längre. Nu är jag konstnär. Aldrig färdig. För det kan man aldrig någonsin bli när själen ständigt utvecklas. Förhoppningsvis åt rätt håll, inte bakåtsträvande och immun mot samtiden som ibland ter sig vidrig. Jag vet.
Ja, dagarna snurrar runt som pollen här utanför nyss gjorde. Maj går mot sina sista dagar och det känns okej att lämna den här månaden. Mest på grund av vädret. Jag är en väderhora, vet det. Vad kommer juni ge mig, oss? Min sambo fyller år. Han ska firas på bästa sätt. Vad mer? Några jobbdagar. Annars ingen som helst aning. Fast det är skönt att inte veta! Jag vill inte veta längre. Gillar att inte ha kontroll över något alls. Den här sommaren ska jag fokusera på att leva och då är ingenting hundra.
Ja, dagarna snurrar runt som pollen här utanför nyss gjorde. Maj går mot sina sista dagar och det känns okej att lämna den här månaden. Mest på grund av vädret. Jag är en väderhora, vet det. Vad kommer juni ge mig, oss? Min sambo fyller år. Han ska firas på bästa sätt. Vad mer? Några jobbdagar. Annars ingen som helst aning. Fast det är skönt att inte veta! Jag vill inte veta längre. Gillar att inte ha kontroll över något alls. Den här sommaren ska jag fokusera på att leva och då är ingenting hundra.