Gått tillbaka till 2006.

Det är lördag och Valborg. Ikväll ska jag se en eld, ha det fint. Titta in i den och bara; FAN! (Pyromanen i mig skuttar och klappar i händerna!) För ett år sedan gick jag och tittade på elden i Hökarängen. Själv. Med min studenthatt. Den kommer jag dessvärre inte orka rota fram till i år. Den ligger någonstans i mitt förråd bland alla mina kartonger huller om buller. Men nästa år, ja. Kanske.

Idag ska jag ta det lugnt. Andas. Läsa. Rota lite i farmors gamla tyger som pappa kom upp med. Se vad jag ska spara och vad jag ska återvinna. Hon hade väldigt mycket tyger. Och dukar. Jag har aldrig sett något liknande, ärligt talat. Jag kommer ha ett äkta tant- hem! Kommer vara så fint här med alla broderade dukar. För att inte tala om de virkade.. (!) Kanske kan jag ha med dem i ett konstnärligt syfte? Skulle kunna tapetsera en hel jäkla vägg med dessa små virkade ting.

Jag mår bra. Har varit väldigt stressad och jag har misstänkt att min klocka går fel. Men det gör den inte. Det är bara mitt huvud som inte funkar som det ska längre. Jag tänker för mycket, har alltid gjort. Men nu kanske lite extra än tidigare. Klockan är just nu 10.39 och jag har absolut ingenting för mig. Jag är bara hemma. Och vet ni hur extremt skönt det faktskt känns? Jag kan inte beskriva det. Jag kan fan inte beskriva det. Jag bara sitter här.. och njuter! Min vecka har varit fullspäckad. Det är mycket att ta in på ganska lite tid. Men jag grejar det säkert, absolut. Samtidigt som jag behöver dessa timmar då jag faktiskt inte gör något särskilt. Då jag inte behöver någonstans, då jag bara.. ja. Sitta ned och skriva, som jag gör nu.

Hålla igång den som jag egentligen är. Hålla mig själv vid liv. För att stressa ned ytterligare har jag packat ned min iPhone i sin ursprungskartong. Där ska den ligga ett tag nu. Inte ständigt vara nådd via mejl. Inte ständigt vara uppkopplad. Jag behöver lugna ned mig själv, så till den milda grad. Inte känna att jag måste "kolla" om det hänt något på telefonen. För det har det ju faktiskt sällan. Lugna ned mig själv. Fan, inte glömma bort. Välkomnar de fina delarna från 2006 tillbaka hem till mig.

Så vill ni nå mig, kontakta mig via sms. Där kommer jag finnas tillgänglig. Eller skriv till mig här (eller på facebook) men där kommer jag inte vara inloggad lika ofta längre.)

1
Helena

Skall följa ditt exempel. Inte vara nådd alltid!
Marlene och SaraLill har nästan aldrig sina telefoner med sig. De ser att man ringt. Kloka ni flickor. Pusd